...pröva att dra upp byxorna igen, så kanske de sitter uppe den här gången. Tillsammans med professor Kristina kan du annars klä dig i kejsarens nya kläder...
För nakenhet är precis en beskrivning av hur begreppet utmattningssyndrom hanteras i dag. Symptomet har förlorat på att det likvärdigt beskrivits som ett modeord i form av utbrändhet.
I Svd pappersdel läser jag om hur reglerna endast är tänkta att använda som riktlinjer.
Dessa intentioner är goda, men i samband med bedömning av sjukdom, dömt att misslyckas. Det kommer att bli en behaglig utväg för stressade läkare att inta förutfattad förståelse för hur ett sjukdomsbeteende ska bedömas.
Bara att se rekommendationerna ger en onda föraningar: De kommer att, i sitt fulla nyttjande, själva så småningom att ge upphov till utmattningssyndrom.
För att efter en tids sjukdom kunna tillfriskna helt, vet vi alla att kroppen behöver ta igen sig. Precis som när du tränar styrketräning, löpning, cykling eller vilken sport du vill, så är det i vilofasen som musklernas tillväxt sker. Får vi inte vila tillräckligt så sker tids nog en form av överträning, vilket gör att du inte kan sova, får hög puls och trötthet infaller.
Detta är vad som kommer att ske om en patient inte får ta igen sig kroppsligt efter en tids sjukdom. Speciellt vid utmattningssyndrom så behöver en stabilitet infinna sig som visar att du långvarigt klarar av påfrestningar. Stress däremot är alltid svårt att hantera i varje fall, även om du lär dig i form av kognitiv beteendeterapi.
Vad som är ännu viktigare vid utmattningssyndrom, är att få vila huvudet från allt kommersiellt brus, information, hemsidor som ska läsas, e-post som ska bortsorteras, frågor som ska besvaras, möten som ska passa in, med mycket mera.
För att bli frisk från utmattningssyndrom behöver vanor brytas, vilket inte är så lätt. Fråga en rökare så har du beviset.
Röker du Jan Larsson? Om ja, ja då kan du ju sluta på 0 dagar, utan hjälp. Om nej, ja då förstår jag att du inte heller valt att ta reda på hur saker och ting verkligen fungerar. Du behöver förståelse för att kunna sätta dig in i en problematik som är någon annans verklighet.
Hjalmar Söderberg, en författare och journalist, har sagt följande kloka ord:
"Det finns saker, som man måste vara fackman för att inte förstå"
Andra svenska bloggar om: Jan Larsson, utmattningssyndrom, utbrändhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Intressant bloggsida (inte bara om Jan Larsson), Carpe Diem! Jag fastnade och läste alltihopa (vilket tog sin tid minsann).Kul att läsa något som formligen ångar engagement och uppenbarligen kryllar av elektricitet i dina hjärnceller. Dessutom utan ett enda stavfel i alltihopa, hmm...
-
Enmansutredaren Jan Larsson verkar ha flippat helt vad gäller sjukskrivning av depressioner, jag håller med.
I mitt jobb som läkare, kiropraktor och sjukgymnast (är faktisk alltihopa på en gång), träffar jag mest på folk som är sjukskrivna pga smärtor och det är ofta svårt nog att motivera sjukskrivningsorsak för en diskbråckspatient till Försäkringskassan och då tillhör jag de mer välrenommerade sjukskrivningsaktörerna där jag bor, dessutom uttalat restriktiv till sjukskrivningar som ofta (tyvärr) skadar mer än gagnar hälsan.
På Försäkringskassan finns flera uppenbara problem:
Ständiga omorganisationer och pga detta...
Personal och utredare som mår dåligt (och därmed fattar dåliga beslut.
Hos personalen inkompetens i medicinska frågor.
Beting från arbetsledningen och politiker att sjukskrivningarna bara SKALL tas ner, till vilket pris som helst.
Organisatoriska upplägg internt på FK som gör beslut svåra att utvärdera och att kritisera.
Systemet med Försäkringsläkare som aldrig skall träffa patienterna, läkare som i praktiken ändå på några korta minuter skall avgöra ett öde för en patient på andrahandsuppgifter från medicinskt helt oskolade Försäkringskasseutredare.
Systemet med "Föredragande" till Socialförsäkringsnämnderna.
Utredarna som handhar patienternas ärenden drar inte ärendet i nämnden utan detta gör den "föredragande", ytterligare en byråkratisk person som skall sätta sig in i en mängd ärenden utan att över huvud taget ha träffat den enskilde patienten.
Föredragande är en ren pappersläsare således och han/hon får närvara vid besluten i Socialförsäkringsnämnden, men det får inte patientens läkare som rimligtvis kan litet mer om patienten.
Ett speciellt problem är: Försäkringsläkarnas, sakkunnigläkarnas och Försäkringsutredarnas totala imunitet mot tjänstefel.
En läkare ute i vården kan anmälas för klantigt eller felaktigt utfört arbete, med en påföljd som resultat.
En utredare eller läkare på FK kan yttra i princip vad som helst, göra en usel utredning och ta uppenbart felaktiga beslut utan att riskera någon som helst åtgärd.
Det finns ingen instans där man kan ifrågasätta tjänstemännen på FK!
Man kan anmäla till JO eller JK, men detta leder inte till någon formell legal åtgärd mot tjänstemannen faktiskt!
Jag har varit med i många ärenden där vi varit 3-4 läkare och 3-4 sjukgymnaster som alla tycker samma sak, men där ändå FK tar ett annat beslut än vad de professionella terapeuterna föreslagit.
Jag har slagits för patienter med svår sjukdom/arbetsskador där försäkringsläkare varit uppenbart dåligt och felaktigt pålästa, där försäkringsläkare påstår saker i ärendet som bara inte är sanningsenliga, där försäkringsläkare hänvisar till forskningsresultat som inte finns och jag har till och med flera ggr kunnat bevisa rena lögner i yttranden från försäkrings- och sakkunnigläkare i olika ärenden.
Detta utan att man kan ställa den som yttrar lögnerna till svars!
Ytterligare ett stort problem i Sverige är att vi har lätt att lyda order uppifrån utan att eg ifrågasätta. När ett dekret kommer från högre chefer på FK lyder de underställda utredarna, annars riskerar de att utsorteras i nästa omorganisation på FK, vilka kommer flera ggr per år, tro mig.
Nog om Försäkringskassorna.
Vad gäller "utmattningsdepression" kan jag tyvärr konstatera att denna diagnos sätts av läkarna i allt för många patientfall och tyvärr utan åtgärder för att lösa problemet, som ju oftast är en arbetsplatsproblematik.
Läkaren har vare sig tid eller ork eller för den del mandat att intervenera på arbetsplatsen i de konflikter som finns där, och Företagshälsovårdsorganisationen (som är den instans som borde ta tag i detta)har ju decimerats rejält pga statsbeslut de senaste åren, BINGO!
Jag har träffat många gravt sjuka patienter med utmattningsdepression. De har varit i uppenbar nöd och oförmögna till arbete, där rehabiliteringstid verkligen behövts och sjukskrivning likaså.
Jan Larsson (statens utredare) är ute och cyklar rejält med sitt förslag!
Jag har tyvärr också träffat på rätt många patienter som varit sjukskrivna med denna diagnos i åratal (utan att komma tillbaka i arbete), som uppenbarligen varit helt klart (som jag bedömmer det) kapabla till arbete, men som bara inte haft lust att arbeta, för det har tagit emot att gå till arbetet eller patienten har inte velat ta tag i det problem som funnits på arbetsplatsen (vanligt faktiskt, man vill hellre fly bort-och det blir utmattningsdepressionen inte bättre av som regel, enligt min erfarenhet).
Tyvärr är detta sant och upplevt från verkligheten av mig.
Det är nog dessa personer som statsmakten vill åt, och dom är inte så få, tro mig, detta är problemet.
Men att som Jan Larsson föreslå att diagnosen "utmattningsdepression" inte skall få leda till sjukskrivning kommer bara att leda till att läkaren skriver en annan diagnos på sjukskrivningsblanketten, problemet kommer inte att försvinna för de patienter som verkligen är svårt sjuka.
Nästa problem som få förstått-och jag antar att även politikerna inte fattat detta- är att lätt till måttligt deprimerade patienter i praktiken numera nekas tillträde till psykiatriska kliniker även om man remitterar dem dit.
De psykiatriska klinikerna nekar patienterna tillträde och man hänvisar till Primärvården, som skall ta hand om dessa patienter.
Problemet med det är bara att inom Primärvården finns oftast ingen formell (utbildad)kompetens att ta hand om depressioner. Oftast består primärvårdens insatser i att patienten får träffa en (ur psykologisk/psykiatrisk synvinkel outbildad) läkare som skriver ut mediciner och i bästa fall får patienten träffa en kurator, som nota bene oftast inte alls är bra terapiutbildad.
Inom primärvården finns som regel inga psykologer/psykoterapeuter eller psykiatriskt mer ordentligt utbildad personal!
Man får bara hoppas att enmansutredaren Jan Larssons förslag går ut på remissrunda till andra aktörer och sedan spolas eller modifieras.
Nästa problem är psykiatrikers och psykologers kompetens.
Jag hade en medelålders kvinna förra året, som i barndomen utsatts för incest, viket kom ikapp henne i 35-årsåldern. Hon hade varit sjukskriven och gått i psykoterapi för detta i 7 år. Efter 4 (visserligen ganska långa samtal med mig under mycket gråt och tandagnisslan, bla för att jag uppenbarligen var Man) kom vi tillsammans till slutsatsen att det var dags att i alla fall ifrågasätta psykoterapin, eftersom den inte lett någon vart annat än till självömkan.
Hon bröt själv med psykiatrin och sökte ett arbete och jobbar nu halvtid och mår klart bättre.
Tjingtjongkinaman. Upp och nervända världen.
Man botar inte alla på detta vis, men ifrågasätta skall man.
Nog om depression.
Björn Afzelius och Mikael Wiehes musik är ofta bra, lyriken också.
Tyvärr brast min respekt för Afzelius totalt när han tvingade Magnus Uggla att dra in hela produktionen av sin LP när han hade ändrat en rad i en låt av Afzelius som fanns med på plattan.
Snacka om att inte tåla kritik, Afzeius som är så kritisk och bitsk i sina låtar! Ugglas ändring innebar en mild och som jag tycker bra, fyndig, satirisk kritik av Afzelius proggåsikter.
Jag saknar faktiskt inte Afzelius efter att han dog, trots att jag grät floder till hans lyrik när jag såg en av hans konserter i Hälsingland strax efter att min fru avled i mitten på 80-talet. Betydelsen av Afzelius kritiska lyrik bleknar när man inser hur litet självkritik han själv tålde. Att jag sedan får ståpäls (=håren reser sig), av hans riff hör inte dit.
MVH
Bernt Ersson
Jag är en offentlig person och jag står för mina ord utan att vara anonym. Man kan söka mig på Google, jag kan därför lika gärna ange mina adresser nedan för dom som vill diskutera även privat:
email: bernt@shoedoc.se
websida: www.shoedoc.se
Jag tackar dig, Bernt Ersson för din jätteintressanta, digert proppade, kommentar! Den är, vad jag förstår, byggd på erfarenhet, och skänker därmed stor vikt till de ord som du förgyller ditt inlägg med! Återigen tack, för att du delar med dig! Välkommen tillbaka!
Skicka en kommentar