lördag 25 augusti 2007

Jag trodde...

...att debatten gällande sjukskrivningar nu var färdig och situationen klargjord. Men tror, det gör du ju som bekant i kyrkan, heter det ju.

Hanne Kjöller i DN:s ledare börjar nu om igen. Med samma dumma påhopp och generaliseringar. I en debatt gällande sjukskrivningar, och även i många andra debatter och diskussioner, så går det inte att utgå i från en generell linje. Då kommer debatten aldrig att sluta i förståelse och något som liknar enighet.

Nej, det handlar om att klargöra att det finns både och.

Både sjukskrivningar som är orsaken till att en del blir mer sjuka och kräver längre sjukskrivning och sjukskrivningar där den verkligen behövs. Där sjuk-eller aktivitetsersättning (förut förtidspension) verkligen är befogad. Där sjukskrivningen i sig inte är orsaken till själva förtidspensionen, utan sjukdomen/diagnosen förutsätter den.

När det handlar om depression så kan det vara så att läkaren inte vid de första besöken uppfattar depressionen. Det krävs i sådana situationer många gånger att läkare/terapeut samt patient måste lära känna varandra för att kunna hitta diagnosens rätta jag. Det är definitivt så att rörelse/motion skapar endorfiner och förhöjande värden av hormoner som gör att jag som människa mår bättre, men det kan inte ersätta, i mer komplicerade fall, antidepressiva medel. Det kan göra att dosen inte behöver vara så hög som den annars skulle ha varit om motion inte fanns med i bilden. Att gå på ett gym kan för en del vara en svårighet som orsakas av den diagnos som finns. Alla klarar inte av att gå på gym och finnas till bland alla andra lyckligt lottade människor med vackra kroppar och starka psyken, som det ju upplevs som, men som i och för sig definitivt inte alltid stämmer.

Jag tycker att du Hanne, ska nyansera din artikel och framförallt din insikt i vad det är du generaliserar och specificera vad det är du menar, giltigt för både de som är mer sjuka och mindre sjuka. Eller hur du nu vill se det, mer eller mindre friska. Men jag tror att det är farligt att, som Försäkringskassan utgå ifrån vilken arbetsförmåga du har istället för tvärtom, eftersom det glöms bort att det som är kärnan i sjukskrivningen är ju att personen faktiskt är sjuk. Det är inte fel att inse att någon är sjuk och att se till vilken arbetsförmåga som inte finns. Det kan istället skapa insikt och förståelse samt ge en motsats till vad den sjuke faktiskt klarar av att arbeta med. Allting är en helhet. Det finns både förmåga och oförmåga för något. Vare sig du är frisk eller sjuk.

Andra svenska bloggar om: , , , , , ,

Inga kommentarer: