Om lördagar...

...är hattarnas dag så verkar onsdagarna tillhöra de röda skorna!
På min korta sejour in till staden vid vattnet så såg jag inte mindre än tre par ilsket, illröda skor! Ja, vadå tänker ni, 3 par är väl inte så många. Näe, det är det väl inte, fast för egen del så tycker ju jag att det är svårt att bära upp ett par illröda skor på ett passande sätt, så här i vardagen, för de märks onekligen. Om du sätter på dig ett par dylika så vet du att du blir sedd. I övrigt har personerna ifråga sett alldagliga ut. Det kanske räcker med en sådan detalj som ett par illröda, för att inte överdriva.

Och varför lägger jag märke till hattar och röda skor då? Jo, vi har på en kurs som jag deltar i just nu haft tyngdpunkten på reflektion, kan jag sammanfatta det. Det är då mycket tacksamt att befinna sig på en plats där mycket folk finns. Även tågturer är att föredra för att få en stund med tankar och reflektioner om allt och inget. Det gör att du stannar upp i vardagen genom att du reflekterar. Det vill säga du stannar upp och tänker den senaste tanken färdigt, from the beginning to the bitter end, så att säga.

Jag tror att många fler behöver lära sig att stanna upp för att reflektera över sig själva och sin vardag.

Ingen nämnd och ingen glömd.

För övrigt så väntar jag på dottern som ska komma hem från biovisit. Hon har varit och avyttrat sin tandställning. Jag är jättenyfiken!

Fridens liljor till nästa gång ni läser!

Andra svenska bloggar om: röda skor, reflektion

Hattarnas dag...

...verkar vara lördag! Sittandes på tåget så har jag sett ovanligt många hattar passera förbi. Ja inte bara hattarna naturligtvis, utan även någon ägare inträngd inuti. Jag ägnar min färd åt att titta på dessa hattbeklädda män. Hur de ser ut, vad de har på sig, vad de gör och hur de går.

Sakta passerar de förbi, med rak rygg och blicken långt fram och med handskprydda händer och rockbeklädd lekamen. Blicken på något därborta, du vet, långt borta, för att inte hatten på toppen ska hamna på sniskan, eller falla av p g a jordens naturliga dragningskraft, när blicken sänks för att se den närmaste metern framför dig.

Undrande funderar jag på hur det ser ut under den där lilla hatt-kullen, är huvudet format efter hatten för att den ska sitta på bättre? Eller är hatten formad efter huvudet? Vilket kom först? Vad roligt det måste se ut då när hatten tas av. Eller kanske värre, tas den av, någonsin? Vem har inte sett män på caféer ta av sig rock och övrig klädnad, men hatten, icke, den sitter där den sitter så sant den togs på från början! Tänk dig vid sängdags då, pyjamas och hatt. Sittandes för att inte brättet ska knycklas ihop av en sömntrevande, tjorvande herre, med kudden nanandes mot kinden.

En av herrarna hade en alldeles för liten hatt, tyckte jag. Den såg så yttepytte ut så att det nästan var onödigt att ens ta på sig den. Så liten såg den ut att vara. Det såg ut att vara Humphry Bogarth-stuk på den, fast några storlekar för liten både för herrens yttre styrka och position i relation till liknelsen samt huvudknoppen. Han kanske har duschat med den? En sådan där herre som ALDRIG tar av sig hatten oavsett om behovet finns.

När jag gick av satt hattarna kvar, så de var förmodligen på väg till stan för att göra den osäker. Eller någon kvinna kanske. Vem vet, inte du, vem vet, inte jag, vi vet ingenting nu vi vet inget idag, som Lisa sjunger.

I övrigt så har jag i DN läst att Ylva Thörn är ilsken på Fredrik Reinfeldt & co för att de har smörat för anställda kvinnor innom kommunal, men ändå väljer att försämra för deltidsarbetande samt vill införa vårdbidrag. Med all rätt, tycker jag. Vad härligt det är när det finns de som reagerar och påpekar nuvarande regerings falskhet. Det ger en fadd eftersmak att lyssna till den stämma som ljuder gällande jämlikhet och lika möjligheter i samhället, när Fredrik vet att det är raka motsatsen som sedan levereras av hans parti med hans goda minne.

Upp till kamp, kommunal, precis som Ylva skriver att de ska göra! Må den hettan strypa moderaterna till aska!

Andra svenska bloggar om: hattar, Humphrey Bogart, Ylva Thörn, Fredrik Reinfeldt, moderaterna

Underbara, underbara...

...höst! Med alla löv och dess färger! Jorddofter! Regnvått i luften! Fukt! Att jogga i skogen i prasslande, gula, röda, bruna, ockrafärgade löv är som att springa i ett hav av prasslande! Och det doftar så in i bängen gott! Jag njuter för varje steg som möter lövytan, prasslande, steg för steg, i taktfullt tempo. Sakta men säkert tar jag mig framåt för egen maskin, andandes, njutandes och med energi drivs kroppen framåt med kraft. Egen kraft. Härligt!

Det är en av njutningarna som är balsam för själen. Inomhuscykling, spinning, är något annat! Där är det trycket, pulsen i musiken, som blir drivkraften för att få kroppens muskler att ge allt och trycka trampen framåt trots tyngd bakom hjulet. Där är det svetten och styrkan tillsammans med syreförmågan som hjälper dig att orka från början till slut. Och det går. Och det är så förbenat underbart, härligt!

En annan doft som nu sprider sig i huset är den av nybakade kakor, bondkakor. Mmmm, det luktar lite som av kola, faktiskt. Smarrigt. Det hinns nog med att bli en god äppelkaka, också. Ja, just det. Du läste rätt. Äpplekaka, inte paj. En typ av sockerkaka med istoppade äppleklyftor doppade i kanel. Vojne, vojne, gott för maggen, det!

Apropå det, så inser jag hur viktigt det är med tid för att återhämta sig. Ledig tid där du kan bestämma själv för att komma i takt igen när otakten spelar dig i händerna. Vilket det gärna blir när vardagssysslor som innehållet i arbetsdirektiven inte längre tillhör den mänskliga förmågan utan vill göra dig till en maskin. Och det är nästan så att du luras att bli det. Om du inte i sista sekund själv sparkar bakut och säger ifrån! Ja, du törs! Det viktiga är inte att vara älskad av alla. Det viktiga är att vara älskad av sig själv och den du älskar mest av allt. Släng bort den sociala stressen och prestation på att känna "mest och flest" av människorna du möter. Känner du dig själv? Och hur mycket känner du dem som du tror är dina bekanta? Ytligt. Jaha, och hur viktigt är då det? Ta tid för dig själv och din familj. Det räcker så gott med det. Prova att gå en ny väg, ta av till höger istället för vänster, eller rakt fram, hur det nu är du brukar gå, men gå en annan väg, den här gången.

"Snödis och ihärdig vind,
fotspår som kunde varit
mina egna

Länge sedan du gick de här
gatorna"
Mattias Alkberg, Röda Stjärna

Andra svenska bloggar om: jogga, spinning, Mattias Alkberg

Stackars liten...

...liten gubbe, då! Han är i chock! säger advokaten Peter Mutvei om sin klient, 21-åring, den ena av de s k Stureplansprofilerna.
Han är i chock, stackarn! Men lilla gubben, då, precis som du själv säger när du säger hora, så menar hovrätten säkert inget illa. De vill bara att du ska ta ditt ansvar, din djävla idiot! Fattar du inte det!

Jag glädjs med flickan och hennes advokat till att domen blev 4 år. Om det är något för profilerna att chockas över i relation till vad 19-åringen fått utstå, så må det vara hänt. Och jag håller med om att tron på rättsväsendet påminner sig igen.

I morgon är det pendlardag igen...in till stora staden...sitta på tåget...dunka, dunka, skak, skak och alla dofter igen. Kan man ha en liten bubbla på huvudet med en slanganordning till en syrgastub på ryggen? Precis som dykare har, vetni? Kanske skulle det se lite tokigt ut...fast det kanske skulle vara värt det.
Hm, den som lever får se vad det blir för upplevelser i morgon.

Det som är intressant med att pendla på tider som inte anses vara rusningstid enligt tabell, är, att en konduktör som kontrollerar biljetterna sällan eller aldrig infinner sig. Det har gjort att jag många turer har fått åka gratis. Det tar jag som en ren återbäring för allt som jag utsätts för på tåget, när det gäller miljön, både ljud och dofter. En obekvämlighetsrabatt, en ob-rabatt! Ja, en ob-rabatt! Varför kan de inte införa en taxa för det? Jag menar en taxa för avdrag för obekvämlighet? Kanske skulle då biljettpriset bli alldeles för högt? Och pendlarna alldeles låga, av det dyra priset.

Snart blir det slut på att åka fritt eftersom jag kommer att pendla mer frekvent framöver. Det kommer att bli ett månadskort som får gälla. Och hur åker du billigare då? Jo, sonen och jag kommer förmodligen kunna dela på ett kort. Ett kort som han kan ha när inte jag behöver det. Och det är ju bra. Toppen, faktiskt!

Sedan så skulle jag bara vilja påpeka hur besviken jag är över "Nyberg och Törnblom". Ni vet, det där programmet som är på måndagar där ett par personer sitter i varsin stol och får goda råd av Mia Törnblom. Jag är oerhört besviken på hennes agerande! Hon börjar redan att bli en kopia på sig själv! En kommersiell försäljning av sig själv och sitt koncept som redan upprepar sig! Jag lyssnade nämligen på hennes sommarprogram i somras i P1. Där talade hon om sin relation och yttrade sig om hur hon kunde bete sig när hon talade med sin sambo. Exakt samma mening, uttalande, tonläge, vad du vill, använde hon sedan i ett av programmen! Det var inte bara samma sak, utan det vara så exakt lika, en perfekt upprepning av samma sak, så det blev en flashback, som tog mig flera månader bakåt i tiden! Inte en påminnelse, utan en upprepning! Vem vill bli så kommersiell att hon blir en upprepning av sig själv? Inget nytt under solen och bara gammal skåpmat? Hur matnyttigt och trovärdigt är det?

Nä fy bubblan, Mia! Kom tillbaka till verkligheten och avgå från det kommersiella slitaget!

Andra svenska bloggar om: stureplansprofilerna, pendling, Mia Törnblom

Resandets...

...fascinerande, svindlande potpurrier!

Nu har jag åkt tåg in till stora staden 1 dag/v i 2 veckor. Medräknat morgondagens tur så blir det den här veckan 2 dagar i rad! Det känns tufft, när vanans makt inte har hunnit slå sina klor i min flyktiga rygg! Jag värjer mig in i det sista! Dock kanske det blir min läst om jag får min tjänst i Sumpan! Då kommer det att bli riktiga rivsår!

För....

...unga killar som tjoar, lattjar med mobilen, som jag lugnt ber "snälla, kan ni stänga av musiken från era mobiltelefoner", och som faktiskt (!) gör det, kors i taket. Parfym som om flaskans spraykork fastnat i ett läge och användaren stelnat i sitt handlande och inte förmått ändra riktning på sprayen, jag säger bara "FÖR MYYYYCCKKEEET", svett som om morgonklockan aldrig ringde, eller som om raggardusch helt enkelt är normalläget, eller som om lönen inte räckte till tvål, bara toapapper, eller som om folk aldrig träffas utom just på tåget, och bara mååååååssstte diskutera senaste ringsignalen på mobilen, senaste nytt i "vänt i häcken" eller bara allmänt tjattrar om allt och ingenting! Eller när någon smäller sig ner på sätet bredvid dig och gärna vill sitta i ditt knä, om han fick...eller med benen brett isär som om det är något stagat mitt i som gör att knäna inte kan vara närmare än 40 cm ifrån varandra, men ½ mm ifrån ditt.

Suck...suck och phu. Jag är ingen pendlare och kommer aldrig att bli. Jag är en sådan där pendlartant som säger ifrån när ljudnivån blir lite hänsynslös. Törs jag säga ifrån? Ibland funderar jag, efter allt som står i tidningen om bråk och slagsmål, sparkar i huvudet tills någon dör. Ja, jag kommer nog fortsätta att be om hänsynstagande, fast med lite fingertoppskänsla, naturligtvis.

Och om det passar sig, så kanske jag till och med ger dem en liten klapp på kinden, som tack.

Med en rentvättad hand, milt doftande av palmolive och med ett leende stärkt av fluortandkrämens helbrägdagörande slipmedel samt doftande pepparmint, skänker jag min välsignelse över det pendlande småfolket med dess gråa hy och dess lekamens små, säregna, doftande finesser.

Må Gud vara med oss!

Amen!

Andra svenska bloggar om: tågpendla, trängsel, dofter

Working class hero...

...What he's done with his life
Might not be remembered
But he's got every right to be proud'
cause the blood sweatin' years
Of this workin' class hero
Is really what livin's about'

cause there's no hall of fame for that working class hero
No statute carved out of stone
And his greatest reward is the love of a woman
And his children
So after he's gone
That old workin' class hero lives on

Yes, that workin' class hero lives on
That workin' class hero lives on

"Alan Jackson"

ja, så känns det idag. Lite melankoli. Vi har precis fått veta att vi är övertaliga med 60 personer. Inte vilka, men ändå. Söka nytt jobb, pendla, ännu längre än vad som annars hade varit tvunget.

Är det konstigt att vi människor blir sjuka av stress? Att sitta på pendeln och glo på ständigt "nyponstigen" resenär, svett, parfym, aldrig sinande telefonsignaler "...och hej, tjena, tjabba, hallå, det var bra ja vi hörs se´n" o s v o s v högt, högt över hela pendlarvagnen så ingen kan undgå att höra vad de talar om. För att inte tala om alla tågförseningar. SIGNALFEEEEEEL! SIGNAAAALLLLLFEEEEELLLLLL!SIIIIIIIGGGGNNNAAAAAAALLLLFEEEEEELLLLLL! FEEEEL, FEEEEL, FEEEEL!

Signalfel.

Förbannades djävla signalfel. Varför säger de inte att det är personalbrist, med en gång!? Det vet väl varenda en att det är det som är likhetstecken till signalfel!

Working class Hero
Working class Her
Working class He
Working class H
Working class

AAAaaarrrgghhhh, aahhhh....uäääähh.....häää...hä...h..............

Andra svenska bloggar om: arbete, hjältar,

Kanelbullens dag...

...är det idag. Ni har väl käkat bullar?! Och druckit Zoegas Blue Java till?

IGÅR så käkade dottern nio stycken!!!

Så idag blev det en extra över till brorsan. Konstigt nog....

Andra svenska bloggar om: Zoéga, kanelbullar

Människan är...

...en underlig, men dock intressant figur.

Ibland gör jag egna små "forskningsaktiviteter" för att utröna den mänskliga skapelsens reaktioner i relation till andra situationer i livet, som borde, enligt logikens regler, skapa större frustration än de som faktiskt skapar rejäl irritation.

Döm av min förvåning när jag märker att en förflyttad, ALLMÄN, hudkräm, från en, ALLMÄN, toalett till allmänt utrymme, för att alla ska få tillgång till EN ENDA hudkräm när händerna är rengjorda, faktiskt orsaker reaktioner! Alltså, alla ska kunna smörja in händerna efter toalettbesöket, inte bara de som RÅKAR gå på just DEN toaletten som hudkrämen står på.

Till saken hör att vi har 3 toaletter, varav en handikapptoalett.

1. För det första så har vi ingen handikappad på vårt kontor och det är sällan eller aldrig som ett sådant besök frekventerar oss

2. Det är en person som går på den toaletten, i princip

3. Hudkrämen står på den toaletten....

Jag har alltså flyttat ut (och kors i jessenamn, att jag vågade) den hudkrämen från den toaletten och ställt den i det allmänna utrymmet, så att alla lätt kan nyttja den, utan att behöva söka den på någon av toaletterna.

Nu hör till saken:

1. INGEN har sagt något till MIG....men

2. Ibland så ligger saker och ting bara i luften, du vet, sånt som du bara känner och är relativt säker på att du inte tar miste på

3. Du blir inte tilltalad av den du brukar bli tilltalad av, med en gång, utan får en blick

4. det är tissel och tassel INNE på rummet istället för ifrån dörröppningen bort till den som sitter inne i rummet

Kort och gott du märker att något "ligger i luften", som Tomas Ledin sjunger, fast med ett ÅH, ÅH, före...

Min indignation ligger i att små ting, som inte ens är ett problem, kan orsaka större reaktion och frustration hos en del, som om det vore ett problem.

Det roliga i det hela är att i det här fallet så har det fått en reaktionsgrad som ligger över den nivån som en faktisk risk för att bli av med jobbet har! Att detta kan rendera en negativ reaktion över huvud taget, istället för förståelse, är för mig obegripligt.

Men jag har lyckats med mitt syfte.

Att se att skitsnack om andra och småsaker som ovan nämnda, skapar större intresse/diskussioner än risken att bli avskedad vid en omorganisation, visar på hur en del är funtade.

Det är roligt att ta reda på saker och ting, på sitt eget lilla sätt ibland. Oftast, men inte alltid, besannas farhågan. Det är inte alltid roligt.

Andra svenska bloggar om: människan, irritation, hudkräm, toalett, skitsnack