Nu har jag åkt tåg in till stora staden 1 dag/v i 2 veckor. Medräknat morgondagens tur så blir det den här veckan 2 dagar i rad! Det känns tufft, när vanans makt inte har hunnit slå sina klor i min flyktiga rygg! Jag värjer mig in i det sista! Dock kanske det blir min läst om jag får min tjänst i Sumpan! Då kommer det att bli riktiga rivsår!
För....
...unga killar som tjoar, lattjar med mobilen, som jag lugnt ber "snälla, kan ni stänga av musiken från era mobiltelefoner", och som faktiskt (!) gör det, kors i taket. Parfym s


Suck...suck och phu. Jag är ingen pendlare och kommer aldrig att bli. Jag är en sådan där pendlartant som säger ifrån när ljudnivån blir lite hänsynslös. Törs jag säga ifrån? Ibland funderar jag, efter allt som står i tidningen om bråk och slagsmål, sparkar i huvudet tills någon dör. Ja, jag kommer nog fortsätta att be om hänsynstagande, fast med lite fingertoppskänsla, naturligtvis.
Och om det passar sig, så kanske jag till och med ger dem en liten klapp på kinden, som tack.
Med en rentvättad hand, milt doftande av palmolive och med ett leende stärkt av
fluortandkrämens helbrägdagörande slipmedel samt doftande pepparmint, skänker jag min välsignelse över det pendlande småfolket med dess gråa hy och dess lekamens små, säregna, doftande finesser.
Må Gud vara med oss!

Må Gud vara med oss!
Amen!
Andra svenska bloggar om: tågpendla, trängsel, dofter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar