onsdag 10 oktober 2007

Resandets...

...fascinerande, svindlande potpurrier!

Nu har jag åkt tåg in till stora staden 1 dag/v i 2 veckor. Medräknat morgondagens tur så blir det den här veckan 2 dagar i rad! Det känns tufft, när vanans makt inte har hunnit slå sina klor i min flyktiga rygg! Jag värjer mig in i det sista! Dock kanske det blir min läst om jag får min tjänst i Sumpan! Då kommer det att bli riktiga rivsår!

För....

...unga killar som tjoar, lattjar med mobilen, som jag lugnt ber "snälla, kan ni stänga av musiken från era mobiltelefoner", och som faktiskt (!) gör det, kors i taket. Parfym som om flaskans spraykork fastnat i ett läge och användaren stelnat i sitt handlande och inte förmått ändra riktning på sprayen, jag säger bara "FÖR MYYYYCCKKEEET", svett som om morgonklockan aldrig ringde, eller som om raggardusch helt enkelt är normalläget, eller som om lönen inte räckte till tvål, bara toapapper, eller som om folk aldrig träffas utom just på tåget, och bara mååååååssstte diskutera senaste ringsignalen på mobilen, senaste nytt i "vänt i häcken" eller bara allmänt tjattrar om allt och ingenting! Eller när någon smäller sig ner på sätet bredvid dig och gärna vill sitta i ditt knä, om han fick...eller med benen brett isär som om det är något stagat mitt i som gör att knäna inte kan vara närmare än 40 cm ifrån varandra, men ½ mm ifrån ditt.

Suck...suck och phu. Jag är ingen pendlare och kommer aldrig att bli. Jag är en sådan där pendlartant som säger ifrån när ljudnivån blir lite hänsynslös. Törs jag säga ifrån? Ibland funderar jag, efter allt som står i tidningen om bråk och slagsmål, sparkar i huvudet tills någon dör. Ja, jag kommer nog fortsätta att be om hänsynstagande, fast med lite fingertoppskänsla, naturligtvis.

Och om det passar sig, så kanske jag till och med ger dem en liten klapp på kinden, som tack.
Med en rentvättad hand, milt doftande av palmolive och med ett leende stärkt av fluortandkrämens helbrägdagörande slipmedel samt doftande pepparmint, skänker jag min välsignelse över det pendlande småfolket med dess gråa hy och dess lekamens små, säregna, doftande finesser.

Må Gud vara med oss!
Amen!

Andra svenska bloggar om: , ,

Inga kommentarer: