fredag 10 augusti 2007

Försäkringskassan....

...och socialstyrelsen har återigen slagit sina kloka huvuden ihop, läser jag både i DN och SvD. Lite för hårt kanske, är jag benägen att misstänka...
Att våga sig på en kategorisering av till exempel utmattningssyndrom eller depression utan någon form av vetenskaplig täckning, synes mig lite väl vågat. För att ge sig på något liknande krävs erfarenhet, vilket ofta saknas av flertalet av de nästintill tonåriga sjukpenninghandläggarna på Försäkringskassan. Vad är lätt, måttlig respektive svår depression i ord? Hur kan någon utomstående bedöma en situation som måste vara självupplevd (inte alltid av en själv, men kanske som anhörig) för att kunna förstå och därmed kunna få en hint om sjukskrivningsbehovet?
I DN så läser jag att "Målet med projektet är att minska de slentrianmässiga sjukskrivningarna utan genomtänkt syfte..." . Utav erfarenhet så vet jag att "utan syfte" initieras av sjukpenninghandläggaren, eftersom de själva inte verkar visa på någon större uppfinningsrikedom för hur en återgång i arbete ska fungera. Det kan inte bero på annat än okunskap och inkompetens. Eller avsaknad av handlingskraft, snarare. Återigen läggs skulden för sjukdom på den sjuke i form av att riskera sin sjukpenning. För att kunna införa nya, effektiva regler för att minska den så infernaliskt ljugande statistiken så krävs en detaljerad bild även av hur Försäkringskassan fungerar vid kontakt med den sjuke. De har blivit en fight om siffror! I hettan och kampen att uppnå målet minskat antal sjukskrivna så felbedömer Försäkringskassan många. Till föga fördel för den sjuke som måste ompröva det felaktiga beslutet. Under den tid detta tar, minst 8 veckor, så står förmodligen den sjuke utan ersättning med allt vad det innebär! Detta om något orsakar en påspädning av framförallt nedstämdhet om inte depression, beroende på vad ursprungsdiagnosen var. Var du tillexempel sjukskriven för ledvärk, så slutar det nu med att du får två diagnoser, med tillägg för depression. Om Försäkringskassan nu tror på läkarens diagnos förståss...På Svt Nyheter läser jag "Enligt en undersökning anser fyra av fem handläggare att de ofta har svårt att värdera läkarens bedömning...". Det beror med säkerhet på att handläggaren inte innehar samma kunskaper om patienten som läkaren har. Han har...
1. ...för det första träffat patienten i ett undersökande syfte, det vill säga med en helt annan utgångspunkt än vad en handläggare på Försäkringskassan har (som ju ibland inte ens träffar sin kund överhuvudtaget)
2. ...har genuina, långvarigt dokumenterade studier bakom sig, både akademiskt och empiriskt, för att ta till sig kunskaper om hur sjukdomen bedöms påverka patienten fysiskt och psykiskt
Försäkringskassan har fått hybris!!! De håller på att ta sig vatten över huvudet. Direktören avslutar i Svts inlägg med att tala om att "En parlamentarisk utredning tillsätts inom kort för att granska hela sjukförsäkringssystemet".
Och det är Försäkringskassan i ett nötskal. Kunskapen inom densamma bygger sällan och oftast inte på empiri, utan på lästa ord och vi vet ju alla att ordet kan tolkas antingen utifrån en förutbestämd lösning eller med intentionen att hitta en lösning med hjälp av det lästa. Jag vill påstå att sådana utredningar titt som tätt förespråkar det förra, det vill säga, de utgår ifrån en redan förutfattad lösning. Hur pass neutralt det är kan ifrågasättas.
Som förstärkning vill jag hänvisa till det reportage som Janne Josefson förestod i Uppdrag granskning daterat 11 juli. Där det berättas om Kajsa som inte klarade av sitt jobb som kokerska på dagis. En tydlig beskrivning av hur Försäkringskassan själva motverkar sin målsättning att få fler att återgå i arbete. Det sägs bland annat att försäkringssystemet, läs Försäkringskassan, aldrig kan ta hand om en människas hela livssituation (!) men ett rimligt önskemål är väl att de åtminstone kan ta hand om det de är tillsatta att hjälpa till med, utifrån de parlamentariska målsättningar som finns, nämligen att rehabilitera tillsammans med arbetsgivare för att få ut fler friska människor, utifrån arbetsförmåga, i arbete! Inte som i Kajsas fall, säga att hennes jobb är för tungt, eftersom hon endast uppnått 3 timmar/dag(målsättning fastslagen i samklang med Försäkringskassan) och borde därmed söka helt nytt (!) arbete och börja om från scratch! Försäkringskassan valde att dra in sjukpenningen helt, som en lösning för att "tvinga" Kajsa att göra som de ville!! När Försäkringskassans rehabiliteringsmålsättning nåtts, d v s att få Kajsa att återgå i arbete efter egen arbetsförmåga, så skjuter de henne i ryggen och påstår att den nya målsättningen är heltidsarbete och att hon då måste söka nytt arbete, där hon har förmåga att arbeta heltid! Se och lär hur det fungerar!
Slutligen ska sägas, att Försäkringskassan, som ju arbetar efter riksdagens beslut om tillsatta pengar för att klara sin drift, säger som försvar för sin nya bedömning om att utbrända ska vara sjukskrivna i 0 dagar, att "Det personen ska göra är att sluta jobba så mycket...".
1. I en tid när Försäkringskassan har valt att lägga pengar på ett datasystem som inte fungerar, kräver de att anställda ska arbeta övertid för att klara utbetalningar på grund av förlorad arbetstid när systemet inte fungerar (ofta). Övertiden hamnar ju på den lediga fritiden för den som är någorlunda klipsk.
2. De har valt att under hela 2007 säga upp 2000 människor, som resulterar i ett nästintill odrägligt arbetsläge för de anställda samt en icke godkänd servicenivå för de kunder som har med Försäkringskassan att göra.

Att gå in i en era, Försäkringskassan 2.0, säger väl allt. Det nya organisationsspråket är inriktat på produktion ända ut i fingerspetsarna. Anställda står vid linjen och producerar efter produktionsmål som om arbetet sker på ett fabriksgolv, på ackord.

Dessvärre är det vår välfärd det handlar om.

När en inre förändring sker så måste den ske i enlighet med den yttre för att få en så samordnad och god utveckling som det någonsin går att få. Både ord och handling måste överensstämma väl. Gör den det på Försäkringskassan? För min del så kan jag inte hitta något mer passande uttryck när det gäller de nya bedömningskategorierna, än...

"Man ska inte kasta sten i glashus"

Andra svenska bloggar om: , ,

Inga kommentarer: