Imse vimse spindel...

...klättra upp för trå`n, ner faller regnet spolar spindeln bort... Med en plågoande som är minst lika sjuk som den värsta psykopat, läser jag om i SvD idag. Är det inte konstigt att mannen fortfarande, trots välkända våldsbrott, kan gå fri från dom? Är det inte mannen som borde tas om hand enligt LVM istället för den utsatta kvinnan? Hur kan det komma sig att kvinnan står utan rättsskydd i en situation som verkar vara så väl dokumenterad av både polis och anhöriga? Mannen verkar i sådana här lägen stå högt i rang i relation till den bild vi allt oftare får bekräftad av det rättssamhälle, vi tror att vi lever i. Ett samhälle som mer verkar utgå från att skydda förövare istället för utsatta. Det är svårt att legitimera en sådan handling ifrån rättsväsendet.
Att kvinnan själv inte vågar anmäla det brott hon utsätts för är väl inte konstigt. Om du dagligen blir utsatt för hugg och slag för att du inte uppfyller mannens krav på ett varande som han accepterar så är det enkelt att se problematiken. Liksom mamman skriver i artikeln är det ju en del av sjukdomsbilden, denna fruktansvärda rädsla att återigen bli utsatt för våld. Förmodligen värre våld än vad hennes stackars kropp skulle klara av för att hjärtat i den ska orka fortsätta slå.
Är hon mindre värd för att hon har en drogproblematik? Det står över mitt förstånd att lösningen verkar sökas hos kvinnan eftersom hon tas om hand av LVM!!! Hur ska mannens våld kunna elimineras stadigvarande av att kvinnan får vård? Det är som att leta efter nyckeln där lampan lyser för att det är ljusast där, trots att den är tappad där det är som mörkast.

Kanske imse vimse aldrig kan klättra upp för trå`n igen. Kanske solen aldrig mer kommer att torka bort allt regn?

Men vad gör det om spindelnätet aldrig mer kan få fäste...