Du har också...

...gått vilse, Elise Claeson i SvD kolumnen!
"Visa mig dina föräldrar och din barndom och jag ska säga dig vem du är. Det vet vi socionomer." säger du med besserwisserns självklara vetskap om allt och ingenting!

Du pratar dömande som om vore alla ensamstående föräldrar dömda att förgås i helvetet! Dina generella påhopp är missvisande, just för att de är, just det, generella. Om du ska tala om skilsmässa som varningsklocka skulle jag vilja tala om kärnfamiljer där jämställdheten saknar förankring. Där barn aldrig ser någon av sina föräldrar, oftast pappan, på grund av att han arbetar så mycket. Ibland är det även så att båda föräldrarna arbetar så mycket att de måste ha en au pair som sköter jobbet, skattefritt, svart, vid sidan av eller hur du nu vill uttrycka det. Även städhjälpen plockar skit efter rika, frånvarande föräldrar när de är på jobbet för att stärka kärnfamiljen med mer pengar. För det är det som räknas i en sådan familj. Det materiella. Du blir sedd genom att saker köps åt dig som barn, för att täcka det dåliga samvetet som dina föräldrar har när de inte finns närvarande för att läsa den där godnattsagan som ska avslutas med en godnattpuss.
Du skriver om psykiska sjukdomar som om det endast fanns närvarande i familjer som räknas som ensamstående. Som om psykiska sjukdomar är ett allmänt begrepp för alla lägen där den psykiska balansen inte alltid är ok.
Kärnfamiljen är om något en social konstruktion. Det är samhället som styr över hur en kärnfamilj är sammansatt. I dagens moderna samhälle kan en kärnfamilj se ut på ett annat sätt än enligt den norm som du påvisar är den allmängiltiga. Det kan vara särbos som delar på tillvaron till exempel. Där kärleken och tryggheten för barnen flödar, just för att det är särbos som tar hand om barnen. Det finns ensamstående föräldrar som bidrar med nya familjemedlemmar på ett sätt som stärker tilliten till att leva på annat sätt än den traditionella kärnfamiljen som är, just det, socialt konstruerad utefter vilken rabatt du ska få när du ska åka till Kanarieöarna för att dansa fågeldansen!
Jag håller med dig om när du säger "Men allt tyder på att vi har störst chans att bli bra människor och ansvarsfulla samhällsmedborgare i fungerande familjer."
Det är alldeles riktigt! Det har ingenting att göra med om du är ensamstående förälder eller tillhör din "kärnfamilj".
Ett barn blir självständigt när du lär det tänka själv. När det får ta del av samhället både på gott och ont, men ändå lära sig att hantera situationen. Det kan du som förälder styra över både genom din uppfostran av barnet samt genom dina medvetna val av dagis, skola, fritidssysselsättningar för barnet, hålla reda på vilka kompisar de umgås med, vad de gör, var de är, kort och gott ta del av deras vardag.
Ett barn måste fostras till att kunna göra egna val utan att alltid påverkas av andra. Val är en nödvändighet för att komma vidare. Då barnen tillbringar större delen av sin tid i skolan är det ännu viktigare att visa var ledarskapet ligger. De måste lära sig respekt och förmåga att samspela med och i samhället, med andra barn och vuxna.
Vår uppgift som föräldrar, är att sätta gränser för att visa vad som är rätt och riktigt, inte att sopa mattan fri från "konkurrens" och besvärligheter för att frigöra gräddfilen till materiell lycka och framgång!
Där kan det ibland vara helt ok att en av föräldrarna får rätten till sjukskrivning i en situation där arbetsplatsen tagit för stor energi. Där övertid är mer regel än undantag.
Det har inte ett dugg med att göra att du är en dålig förälder och farligt, psykiskt sjuk och riskerarar att få missbrukande barn.
Tvärtom. Det har att göra med att du är friskare än det samhälle du lever i. Det samhälle som förespråkar en manlig norm där arbete framför barn och familj är viktigare. Där den sociala utvecklingen har styrts av att mannen vägrat ta plats framför spisen och därmed påtvingat en utveckling åt det håll som i förlängningen sprider dagens digerdöd, nämligen utbrändhet. Utbrändheten drabbar dig dessvärre även om du är man, även om det är vanligare att det drabbar kvinnor eftersom vi fortfarande förespråkar (generellt sett) barn och familj framför ett stressfyllt arbete med statusjakt som högst symbol för ett framgångsrikt liv!

Kiss my ass and I`ll tell you wich perfume you should use to smell less shitty

Andra svenska bloggar om: att gå vilse, Elise Claeson, socionomer, ensamstående föräldrar, jämställdhet, kärnfamilj, socialt konstruerad,