Nu börjar...

...diskussionerna gällande sjukskrivningar och utbrändhet hitta kärnan!

I dagens SvD skriver Louise Ramsby och Ulla Hakala om SJÄLEN. Hela kroppens karaktär. Äntligen hamnar fokus på det mest viktiga av motsatserna till det dagens samhälle än så länge prioriterar! Även om själen är ett väl så värdeladdat ord som säkerligen kommer att bemötas med ord som flumflum och andra psykoanalytiska kompetensvurpor. Även politiska påhopp göre sig säkerligen påminda, där religionen förvisso finns väl undanstökad på både vinst och förlust.

Det är modigt och bra genomtänkt att föra in själen i debatten!

Däremot så kan överskriften "Själen kan inte botas med piller" diskuteras långt och länge. Det leder till följande slutsats, enligt dem: "Följden blir att mediciner förutsätts vara främsta lösningen". Att själen aldrig kan medikaliseras. Att fröet till förändring dör.

Det är faktiskt tvärtom. Att just mediciner är främsta lösningen. Att själen kan medikaliseras. Vilket leder till just förändringens uppkomst. Du får ork att förändra. Fröet till förändring dör INTE, detta just på grund av att du medikaliseras. Det går inte att jämföra med alkoholens kortvariga verkan som ju snabbt övergår till baksmälla, för den som är invigd i ämnet. Näe, medicinering för själen är av godo om det är rätt medicin och i rätt dos. Bekymren avtar nämligen inte tillfälligt, tvärtom så kvarstår de i all sin glans, precis som förut, tro mig. Bekymmer är ju som bekant en yttre betingelse som du själv måste påverka för att förminska, för att få dem att försvinna eller hanteras på annat sätt.

Vilket bakrus är det ni talar om? Det framkommer aldrig av artikeln. Mitt bakrus har inte infallit och jag är helt säker på att det aldrig kommer att göra det heller. Jag har aldrig stigit in i något alkoholrus på grund av min medicinering.

Men att samhället idag inte prioriterar människans rätt till sin vardag och sin fritid är sanningens ord. Människor som är friska nog att fortfarande kunna tänka sina egna tankar. Tankar som inte avtrubbas med hjälp av farhågorna att du kan förlora ditt jobb på grund utav att du vågar slå ifrån. Du HAR rätt att tycka och uttrycka dina innersta tankar när du blir felbehandlad och kränkt i din integritet! Det är inte ditt fel att dina tankar inte passar in hos t ex din arbetsgivare, det är arbetsgivaren som är organisatoriskt och själsligt underutvecklad.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: I ett sjukt samhälle så är det den sjukskrivna/utbrända, som är den friskaste av oss alla. Det är en sund reaktion på ett sjukt samhälle och arbetsliv.


Andra svenska bloggar om: själen, medicinering, samhälle, arbetsliv