För en gångs...

...skull åker jag tillsammans med arbetskamrater med morgontåget för att ha arbetsmöte. Det är första gången på säkert ett år som jag åker med ett tidigt tåg. Självklart så måste det utmärkas på ett alldeles särskilt sätt. Ja, det blev roligt just på grund av att vi inte pendlar varje morgon.

Strax efter att vi har lämnat Ösmo tågstation hör vi hur en kvinna i högtalaren försöker fånga vår uppmärksamhet. När vi lystrat till så inser vi vad det är hon säger: Tåget går endast till Tungelsta. Där kommer det att finnas ersättningsbussar som tar oss vidare till V-haninge och Stockholm. Det är signalfel (personalbrist?!) som gör att vi måste avbryta resan via räls och istället fortsätta på vägen.

Under resan fram till Tungelsta försöker en av oss få kontakt med en av de våra som ska träffa oss i V-h för att vi i grupp sedan ska fortsätta till mötet.
Det är som förgjort! Det går inte. Dålig täckning på mobilen.

Det är då frågan uppkommer: Håller vi på att ta oss från en annan planet till jorden? Eller tvärtom, hur det nu kan tänkas vara. Är det en utomjording vi försöker nå via telefonen? Var är vi? Det verkar vara ändhållplatsen som Gud glömde. För det tar tid. Tid innan det piper till i telefonen som meddelar, att nu, nu gick meddelandet iväg. Och det verkar sannerligen vara svårt att förflytta sig från Nynäshamn. Det är inte lätt, ska gudarna veta.

Hursomhelst. Väl i Tungelsta upprepas meddelandet om signalfel o s v och alla resenärer går ju självklart lydigt av. Vi går av rätt sent så vi hamnar sist i den långa kön av, urirriterade eller bara uppgivna, resenärer. Efter nästa meddelande insåg vi helt plötsligt att om kursen vänder så blir vi ju först. Vilket, kors i taket, inträffar! Helt plötsligt ropar en karl ut i högtalarna på perrongen (som många av resenärerna redan hunnit lämna) att nu, nu släpper SL förbi oss trots signalfel, så vi kan (!) gå på tåget igen så tar det oss precis dit det var tänkt från början!

Jaaaha, vad säga om detta. Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig, som han sjöng Emma Numminen. Som nickedockor i SL:s charader vände vi alla om och gick på tåget. Förmodligen hann inte alla med eftersom det säkert inte uppfattade meddelandet, då de hunnit för långt förbi stationshuset, mot busshållplatsen.

Det är då vi konstaterar att det är en annan planet vi försöker ta oss till eller från, vilket det blir, är svårt att avgöra.

Om detta nu ingår i Nynäshamns marknadsföring för att få 10 000 fler invånare på 10 år, så måste jag säga, att jag protesterar starkt mot detta tillvägagångssätt. Om vi vill stanna i Nynäshamn så gör vi det frivilligt. Vi behöver inte tvingas! Kanske är det något dolt samarbete som Ilja har med SL.
Vi får hoppas inte.

Det blev i varje fall morgonens asgarv och råskämt, som säkerligen sved i ansiktet på luttrade resenärer som är vana vid detta titt som tätt. De har nog lätt att hålla sig för skratt.

Och jag ber om ursäkt. Jag har full förståelse för hur det är. Det var bara det att det var så himla pricken över i, liksom. Det sade allt om hur förbindelserna fungerar. Det verkade nästan inte vara ett sammanträffande, som om det mer handlar om tur eller lotteri att komma från A till B utan trassel.
En bra tröst skulle ju kunna vara att SL delar ut Trisslotter varje gång de skiter sig i kommunikationerna, så kanske resenärerna, någon ivarje fall, får SL att tacka för ett morgonnöje som lönade sig. Eller åtminstone gav täckning för förlorad arbetsförtjänst och tidsförlust.

Så SL, utmana ödet (ekonomin) och dela ut Trisslotter till misshandlade resenärer! Kanske det ger er en morot till att förbättra kommunikationerna, eller ett incitament till det, som det så fint heter inom politiken...

SL.s förmåga är sänkt med minst tre flugsmällare och all den kraft dessa tre smällar förmår åstadkomma!


Andra svenska bloggar om: SL, tågförseningar, incitament, Nynäshamn