...har det varit så här i början på månaden.I morse regnade det och blåste. Det är bara att slänga sig på cykeln och trotsa vädrets makter och visa vem som bestämmer. Som alltid.
På hemväg så var det som om solen ville kika fram lite grand. Ett stort grått molnsjok vann dock över det lilla solljus som låg och sipprade i kanten, som om det yttersta av molnet vore gyllene.
När det är sån`t här väder kommer jag alltid att tänka på den här sagan om när sol
en och vinden tävlade om vem som först kunde få av kläderna på den stackars, ovetande pojken som går ensam på en väg, gjord av ett streck, med ett enda träd någonstans halvvägs på den korta stigen som slutar helt tvärt en bit bort på pappret.Skulle vinden kunna blåsa av honom kläderna? Eller skulle solen värma och gassa, så starkt, att pojken tog av sig kläderna självmant i det värmande solljuset?
Jag kommer aldrig ihåg hur det gick, men självklart så fanns ju en sensmoral i sagan, som alltid.
Det är soppadagar sådana här dagar. Med vitlöksbröd och ost. Värmande, styrkande och njutfullt.
Slurp.
Andra svenska bloggar om: november, regn, saga, soppa, vitlöksbröd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar