Jodå, men jag tycker nog...

...inte det, kommer det som svar från tonåringen när jag frågar "Tycker du att det här är fint att ha ikväll?"

Vi är några stycken som ska träffas för att äta en bit mat. Kanske även ett glas vin slinker ner. Då för att förhöja aromen på maten ytterligare ett snäpp, naturligtvis. Fast blir det fler än ett glas, så kan det ju bli lite mer än fnitter. Jojo, det är ju inte jungfrutåren som inmundigas, precis.

Sonen har nu bestämt sig för vilka bågar han vill ha till sina nya glasögon. Det blev ett par Adidas. Vi inhandlar dem på en annan butik än den som får sätta i glasen. Då får vi ingen garanti på glasögonen, sa den expediten.

Därför gick jag idag in på den butiken där vi hittade bågarna, för att fråga om det ingår någon form av garanti där, om de får göra hela paketet så att säga.

Oh hoppsan, sa! Det var som att trycka på en knapp. Med sin sjungande finlandssvenska låter optikern det flyta ut en lång harang av välartikulerade och väl placerade ord under minst två minuter utan paus! Jag sticker in ett litet, "jo, jo, ja, jag förstår", "mm", "aha", "ja, ja". Sen kör han igång i 220 igen! Jamen vad bra då, avslutar jag, då vet jag. Och tvärt, som om jag avlossat ett skott med den meningen, så var vår konversation slut. Han hade fått säga sitt och var nöjd. Och jag hade fått mitt svar. Egentligen gick det ut på att han menade "Nej".

På så många olika sätt kan du besvara en fråga som är så enkel. Han ville klä in sitt svar och säga att, ja egentligen så ingår det alltid garanti, för konsumentlagen säger att du alltid har 1 års försäkring på de produkter du köper. En försäkring som gäller för fabrikationsfel/produktfel. Ja, och så sa han en massa mer. Men det gick ut på att han menade "Nej".

Kort och enkelt. Egentligen. Och tydligt. Egentligen.

Jag tror att det beror på att han var stressad och inte var riktigt klar över vad det egentligen var han skulle svara. Han liksom resonerade fram ett svar med sig själv tills han och hans samvete var överens om att, ja det här kan jag stå för om jag svarar så här. Då har jag ivarje fall inte sagt för lite. Liksom en helgardering för att inte missa något. Som du gör på tipset, ibland. Fast som du vet, så får du ju inte tillräckligt många rätt, ändå. Men några.

Det är väl lite så det är för alla, här i livet, i stort.

En del helgarderar och får alla rätt.

En del helgarderar och får några rätt med liten utdelning.

En del helgarderar och får ingen utdelning, lik förbannat. Tycker andra. Medan personen ifråga själv tycker att högsta vinsten gick till honom/henne. Det beror ju på

hur du värderar själv.

En del garderar inte över huvudtaget, men får alla rätt ändå. Spiken på, liksom. Hand i handske. Rätt pusselbit, direkt, utan att leta. Tycker han/hon, alltså. Det beror ju på hur de värderar.

Därför blir ju sensmoralen, att det som är värt något för dig, är ju DIN högsta vinst. Din alldeles egna vinst, just för att du värderar det så högt, just för dig själv.

Och det är DET du kan dela med dig av.

Men ibland räcker det med korta, enkla, snabba svar, som t ex: ja, jag älskar dig.

Och du, det är den snabba utdelningen du vill ha, just när det känns som att din helgardering inte gick in. Tänk på det. Och dela med dig. Glöm inte det.

Andra svenska bloggar om: tonåringar, glasögon, helgardering