E-post-svaret lyder enligt nedan:
"...Fetma är enligt såväl Världshälsoorganisationen och Socialstyrelsen en sjukdom med ett eget diagnosnummer. Det är en sjukdom som om den inte behandlas leder till förtida död i upp till 40 procent av fallen. vänligen Hanne Kjöller"
Hmm, hmm. Fetma leder till döden...
Hur många depressiva diagnoser är det då som leder till döden, genom självmord, t ex?
Depression har också ett eget diagnosnummer. Den kan vara svår/djup eller av enklare karaktär. Och vad är det som är orsaken till depression? Jo, det är livet, just livets alla oförutsedda händelser, som ibland olyckligtvis drabbar någon/några, antingen en sak i taget, eller dessvärre, för en del, många svårhanterade händelser på en gång. Och vad kom först hönan eller ägget?
Samma sak gäller väl då det som ligger dig varmt om hjärtat (och som tydligen därfö
r är mer accepterat som sjukdom i dina ögon). Är det så att fetman kan vara svår eller av enklare karaktär? Jag skulle ju kunna säga att sjukvården i dag drabbas av otalet feta människor som p g a sin karaktär inte kan hantera ett normal inmundigande av mat och sötsaker. Och därför vill att sjukvården ska ta hand om deras problem. Är inte det ditt eget ansvar? Eller är det därför du är fet, just för att du alltid lämnat ansvaret till någon annan? Du har alltid "ätit" bort dina bekymmer och låtit någon annan jobba med dem för att lösa dem åt dig?
r är mer accepterat som sjukdom i dina ögon). Är det så att fetman kan vara svår eller av enklare karaktär? Jag skulle ju kunna säga att sjukvården i dag drabbas av otalet feta människor som p g a sin karaktär inte kan hantera ett normal inmundigande av mat och sötsaker. Och därför vill att sjukvården ska ta hand om deras problem. Är inte det ditt eget ansvar? Eller är det därför du är fet, just för att du alltid lämnat ansvaret till någon annan? Du har alltid "ätit" bort dina bekymmer och låtit någon annan jobba med dem för att lösa dem åt dig?Hårt va? Att bli bemött på samma elaka, fördomsfulla sätt, som du själv bemöter dina medmänniskor som inte är feta, men kanske har en depression p g a av en händelse som du anser vara liknande ett intagande av 5 gr choklad. Är det lätt eller svårt för dig att låta bli att äta den? Är det lätt eller svårt för en sjukligt deprimerad människa att inte vara det? Oavsett orsaken till situation som påverkar?
Summan av kardemumman är, att du kan aldrig förta allvaret bakom en situation som försätter en människa i något som försämrar hennes tillvaro. Ett upplevt problem, är just ett problem för den som har det.
Då är det inte själva orsaken till problemet som i första hand är det viktigaste. Istället är det viktigaste det sätt, på vilket du får en insikt om hur själva diagnosen påverkar ditt hälsotillstånd och din tillvaro. Hur den eventuellt kan behandlas/medicineras. Därefter, när krafterna återkommit, om de gör det (inte för alla) ta itu med livet. Att skalgradera situationer och fördöma människor som inte, enligt dig, har din toleransnivå för livets skeden, är egocentriskt och nästintill verklighetsfrämmande.
För övrigt så vill jag bara påpeka att jag var på World Class igår och "spinnade"! Helt underbart. Det hjälper mig att hålla mig fit samt tillför endorfiner för att må bra och hitta rätt inställning till livet!
Där deltog människor i alla storlekar. Aktiva människor som valt att ta eget ansvar för sitt liv och sin kropp istället för att låta någon annan lösa det åt dem...
Kram, Hanne! Du verkar behöva många! Lär dig älska!
Andra svenska bloggar om: Hanne Kjöller, självkännedom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar